Denna bild har cirkulerat lite på min facebook senaste dagarna:
Och jag tycker det är lite kul att de personer som postar gör det absolut inte i ett feministiskt syfte utan tvärtom, medan bilden samtidigt snarare är en bekräftelse på att det inte är jämställt (något de ofta hävdar när man försöker diskutera sådana frågor) då makten ligger hos män. Patriarkatet existerar. Det är inte jämställt. Men som sagt vet jag att de som postat detta är sådana som annars också postar många humorgrejer med sexistiska, misogyna undertoner och därför tänker jag att vad i helvete umgås jag ens med dessa människor för, borde ta bort dem från facebook. Men då skulle jag inte kunnat skriva detta inlägg. Hur gärna jag än vill stänga in mig i en genusbubbla så är det kontraproduktivt. Dessa personer lägger ved på min eld så att säga.
Är man intresserad av litteratur och feminism är bloggen Feministbiblioteket en riktig guldgruva! Blir alltid lika inspirerad när jag läser den bloggen.
Hade en hen-diskussion med en vän idag. Vi vet ju alla hur bra denna typ av diskussion kan bli... heh.. Denna vän är i alla fall en reflekterande och analytisk person med huvudet på skaft så att säga. Därför kan jag bli så trött så trött när hen säger att "feminismen gör en höna av en fjäder", "vad är problemet egentligen" och yaddayadda. Bland annat med argumentet att "ja men något av könen måste väl vara norm eller det spelar ju ingen roll vilket?" Hur förklarar man sådant här?? Kan känna att min språkliga förmåga typ brister här eller nåt. Eller är det för att det är så självklart för mig som jag inte kan förklara det för någon annan? Jag vet inte. Tips tages tacksamt emot!! För övrigt skulle jag så hemskt gärna vilja gå och titta på ett panelsamtal som Arsinoe/Fanny ska medverka i (på Helenes Krog den 8/3). Kom sedan på att när jag tänker efter har jag exakt 0 vänner boende i Sverige som skulle vara minsta intresserade av att följa med. Måste kanske kämpa lite hårdare med hen-diskussioner och dylikt så att jag kan frälsa någon att ta med mig.
I ett avsnitt av "Supersize vs superskinny" tar de upp ämnet anorexia hos män. Eftersom en stor majoritet av de som lider av sjukdomen är kvinnor så är majoriteten av informationen och behandlingen riktad till just kvinnor, vilket såklart är ett problem för männen som har anorexia. En man som startat en organisation som hjälper just män med anorexia sa ungefär att i all info om anorexia så benämndes den sjuka som "she" och inte "he" vilket han störde sig på eftersom det implikerar att den sjuke måste vara kvinna. Jag kunde inte hjälpa att tänka på alla gånger det står "he" i texter. I texter om doktorer, om advokater, mäklare, ja de flesta yrken i allmänhet, eller om man bara ska nämna random okänd person. Han är normen. Vet inte var jag vill komma med detta mer än att säga att jag stör mig. Om män med anorexia känner sig uteslutna för att den sjuke benämns "hon" så kan jag bara bli så arg för jag tänker att jag känner mig utesluten från ganska mycket pga alla benämns som "han". I min nuvarande kurslitteratur t.ex. är det bara "han" och "man" överallt, känner mig lite utanför yrket så att säga. Som att jag inte hör hemma eftersom ramen är att man ska vara man...
